BARNET

Nu skall jag berätta en hemlighet.

Igår natt smög jag mig ut i skogen igen,
till gläntan där älvorna brukar samlas.
Vi lekte tafatt bland månstrålarna
och jag trädde mig
ett halsband
av nedfallna stjärnor.

När man slickar på dem smakar det strävt.

Älskade, jag väntade på dig vid stättan igår natt. I
styvstruket linne och utslaget hår väntade jag. Jag hade
plockat sju örter och i daggfuktig sommarnatt klättrade
jag över sju grindar; jag gick också sju varv baklänges
runt brunnen. Jag väntar dig fortfarande, min hand är
varm och kryddoftande.

 

Ljus

Vad mer kan jag säga, Älskade

Som vatten överväldigar törstig jord

Så strömmar ljus ned i min kropp

 

 

Jag lutar mig ut genom takluckan och ser förhäxad
på stjärnhimlen; aldrig har jag sett stjärnorna stråla
så stort och så tungt som ikväll.

Jag spränger fram över Vintergatan, hästen är min like
i stolthet och okuvlighet, mitt långa svarta hår smattrar
ikapp med den väldiga slängkappan, min blick gnistrar
skarpare än någon stjärna.
Fri.

 

 

KRIGARDOTTERNS ELDPREDIKAN

Flamma, kom
Slicka mig överallt
Jag är inte längre rädd

 

BLOGG